* NÄSTA MORGON*

Argentino väcktes i ottan av Gabriel, som förde honom till ett högt torn i slottet där en annan ängel, Raphael, helningens väktare, väntade på dem. Raphael var iklädd en ljusgrön kåpa och hans asiatiska ansiktsdrag var tauerade med svarta symboler av okänd härkomnst. Hans svarta ögon utstrålade lugnet av en vacker djup tjärn i den dimmiga urskogen. Tornsrummet de kommit till var tydligen hans boning, och var målat vitt och grönt i olika toner. På väggarna stod mängder av bokhyllor med böcker och pergament i. En gjuten järnkrona hängde i taket, belyst utav vita stearinljus. Allting påminde Argentino om medeltiden på något vis. Eftersom att Raphael var helningens väktare antog han att han förts hit för att påbörja reningsriten. Vad den skulle gå ut på hade han ingen aning om. Det enda han visste var vad Gabriel talat om, 7 goda gärningar. Men kunde det verkligen räcka för att rena en demon? Argentino var skepisk.

Raphael satt på golvet i meditationsställning och verkade så inne i kontemplation att han inte märkte dem anlända föränn Gabriel talade till honom.

- Vi är här nu, harklade sig Gabriel vänligt.

- Vi vet, svarade Raphael utan att titta upp.

Han förblev i meditation i nån minut till innan han slutligen sakta reste sig och satte sig på en tronliknande silverstol och bjöd sina gäster att sitta de med. Raphael hällde upp 2 kannor thé, en med blomdoftande arom en annan som doftade som metall och gammal skog.

- Drick lite thé, sade Raphael och hällde upp av den blomsterdoftande drycken till Argentino. Det är helande örtextrakt. Jag har tillverkat det speciellt för att rena dig inför ditt uppdrag.

Raphael hällde sedan upp utav det illaluktande theét till sig själv och Gabriel och de drack oberört upp det i all hast. Argentino undrade varför de hällde i sig något så äckligt, men orkade inte bry sig fråga. Han var fortfarande slutkörd sen igår. Att få sin kropp övertagen av främmande entiteter tog sannerligen på krafterna. Han hoppades innerligt slippa gå igenom det igen.

- Vi har bestämt i förväg vad ditt första uppdrag skall bli, sade Raphael sedan. Du skall resa tillbaka i tiden...

- Tillbaka i tiden, utbrast Argentino pafft och råkade spotta ut lite av sitt thé.

-.... för att stoppa dig själv från att driva en adelsdam du hade en affär med under den senare medeltiden att ta livet av sig, fortsatte Raphael oberört.

- Men hur är det möjligt? frågade Argentino förbluffat.

Som demon var han kunnig i det mesta som rörde det okända, men tidsresor trodde han hörde till sägnernas värld. Tydligen hade han haft fel. Kanske hade änglarna tillgång till mer kunskap och krafter än den onda sidan...?

Argentino mindes svagt det scenario som änglarna ville att han skulle återbesöka. En ung kvinna i övre tjugoårsåldern, hon var spenslig men lång och hade kastanjebrunt, mörkt, vildlockigt hår, vakna bruna ögon och porslinsblek hy, hon skulle giftas bort med en rik man för att rädda familjens ekonomi, men hon älskade honom inte. Han hade nästlat sig in i hennes hjärta och fått henne att älska honom till vanvett, bara för att sedan överge henne när de egentligen skulle han möts under en stor ek där de ofta träffats, för att rymma bort ihop och gifta sig. Hon hade tagit livet av sig och hennes familj hade tvingats till fattigdom då de inte fått de pengar de skulle ha fått om hon gift sig med sin rika fästman. Han hade inte tänkt på denna händelse på säkert årundraden nu.

- Har du druckit upp théet`? undrade Gabriel.

Argentino nickade tyst.

- Då är det dags, sade Raphael. Ställ dig i den magiska cirkeln på tornsrummets golvmitt. Nu ska vi föra dig tillbaka i tiden.

''Va? bara sådär utan nån förberedelse'', tänkte Argentino pafft. '' Jag som hoppats att de i alla fall skulle ge mig nåt tips om hur jag skulle kunna lyckas...'''

FORTS FÖLJER.....

- Vem är det som talar? frågade Gabriel lungt men sammanbitet och fixerade sina allvarliga, bruna ögon i Argentinos besatta blick.

Djävulen skrattade roat.

-det vet du mycket väl, ärkeängel, fräste han till svars.

- Argentinos.....far? undrade Camael och blickade intresserat på den besatte.

Djävulen log till svar.

- Och därmed tillhör han mig, fortsatte djävulen. Orkaner, sjukdomar, naturkatastrofer..... ni vet vad jag kan orsaka. Så lek inte med ödet. Ge mig min son att straffa så skall jag inte ställa till med något i onödan.

Oroliga röster surrade bland de samlade.

- Djävulen är känd som lögnernas herre, sade Gabriel. Vi har ingen anledning att lita på dina ord. Det vore likt dig att göra de hemska ting du hotar även om du fick tillbaka din son..... Dina hot tar inte rot här. Försvinn dit du kom ifrån, orena demon! Din makt är inget emot guds allmakt.

Djävulen fräste hotfullt. Argentinos ögon skiftade från silver till blodigt rött. Djävulens grepp blev allt fastare.

- Hur kan han komma in här, i denna änglarnas heliga boning? undrade Camael upprört. Himlens helighet torde ju verka som en skyddande vägg mot sådana som honom.

-HAHHAHAHAAA!! skrockade djävulen hånfullt. Min makt växer sig allt starkare, tack vare allt kaos på jorden! Inga väggar kan hålla mig borta.

Gabriel tappade tålamodet. Han drog fram ett stort, välsnidat, guldsvärd prytt med änglasymboler och vita diamanter ur en osynlig skida vid sin midja. Djävulen slutade genast att le.

-Ta bort den där vidrigheten! tjöt han. Det är fusk! Försök bekämpa mig som en man istället, utan änglamagi.

Gabriel lyssnade inte. I ett kraftfullt språng hoppade han upp på talarhöjden och klöv det gyllene svärdet rätt igenom Argentino. Djävulen gav till ett öronbedövande, blodisande skri och försvann som en dimma bort i intet. Argentino låg kvar, medvetslös på golvet. Hans kropp verkade orörd av den magiska svärdet.

En tystnad sänkte sig över salen, chocken över det som just skett växte sig allt större.

-Så det är alltså allvarligare än vi trott, sade Camael sorgset. Djävulen har till och med kraft att ta sig in i himlen. Vad ska vi göra nu?

FORTS FÖLJER....

- Jag har vakat över Argentino sen han först kom till världen jag med, fortsatte Gabriel. Det är sant att han tidigare i sitt liv varit i den onda sidans tjänst, men den senaste tiden har en stor förändring skett i hans själ. Jag har sett att han har förmågan till kärlek efter att han blivit förälskad i en mänsklig kvinna, Ylva, som osjälviskt tog in honom efter hans fader förbannade honom genom att förvandla honom till en hemlös gammal man. Dessutom så vet jag att han alltid har hyst kärlek för sin moder, om änn han inte visat den för omvärlden. Dessa saker bevisar att han inte är förlorad......

Argentino blev genast upprörd vid nämnandet av Ylva. Hur fan visste han det? Om han hade varit kapabel att rodna skulle han ha varit illröd vid det här laget.... Det sista han ville var att få sina hemliga känslor uppenbarade för alla att se.

- Intressant, mumlade Uriel och nickade.

- Hur kan du vara säker på detta? , insköt Camael, den höga ängel som just talat mot Argentino. Kan du se in i hans själ? Demoner är nyckfulla varelser, deras känslor och beteende kan vara två väldigt olika ting....

- Jag vet det lika väl som du, svarade Gabriel, med samma milda, lugna stämma som alltid. Men jag har som ärkeängel fått gåvan att kunna se in i folks hjärtan och sinnen, och ja, jag är säker på att jag har rätt.

Magen vred sig genast av obehag för Argentino. Kunde Gabriel läsa hans tankar nu också....? Han slöt hårt sina ögon och blundade , drömmandes att han befann sig på en trevligare plats. Plötsligt kände han en mörk, otrevlig närvaro i sitt bakhuvud. Å nej, detta kände han alltför väl igen.... Det var hans fader. Djävulen kunde nästla sig in i sinnet på sina underhuggare om han ville och nu hade han tydligen valt att närvara inom Argentinos för att bevittna änglarnas råd. Argentino försökte i panik att inte tänka på stölden av kraftstaven och allt som skett med Ylva och allt annat så att hans fader inte skulle få veta det, då han visste att han nu kunde se hans tankar, men det verkade inte hjälpa. Istället hörde han sin fars mörka, dånande hånskratt eka i hans huvud. En ensam tår rann nedför hans trötta kind, överväldigad av allt som skedde.

''Du har alltid varit en förlorare,'' hånade hans fader i hans huvud. ''jag visste alltid att du aldrig skulle bli till något, du tar efter din slyna till moder. Och nu är du en förrädare dessutom, vidriga ormslyngel......, när jag får tag på dig ska du allt få se på helvetets vrede.''

Gabriel verkade känna av djävulens närvaro i Argentino och blickade oroligt på honom.

- Nåväl, sa Uriel, som höll i mötet. Vi godkänner Argentinos begäran då. Låt honom börja reningsriten imorgon.

Ett sorl av applåder gen genom änglaskaran.

- Tyst, vidriga svaglingar! röt en mörk, demonisk röst genom Argentino. Det var hans fader som talade genom hans kropp. Änglarna tystnade genast och blickade storögt på honom.

-Argentino tillhör mig! rasade djävulen. Överlämna honom till mig att straffas för sitt förräderi, annars skall jag sätta igång ett sådant lidande på jorden att ni ångrar er med bravur.....

FORTS FÖLJER...      

*Nästa Dag*

Gabriel hade fört Argentino till änglarnas boning för att påbörja reninsceremonin och skydda honom från väktarna. Boningen var ett stort vitt slott belägrad på ett väldigt berg i himmelriket, omgiven utav vacker frodig skog. En ständigt regnbåge sken på skyn just ovanför berget. Änglarna hade genast kallat till möte och samlades snart i en cirkel runt Argentino i det guldstrålande samlingsrummet. Det var en oval sal med stolar belägna i en cirkel runt en liten förhöjd talarplats i mitten. Argentino stod i cirkeln, förvirrad och misstroende. Han hade inget att förlora, men aldrig skulle han lita på att änglarna ville honom väl.

-Låt mötet börja! dånade Uriel, en gigantisk manlig ängel med indigofärgade vingar. Likt Gabriel hade han änglasymboler inristade på sitt bröst, och även på sitt hårlösa huvud. Hans hud skimrade silvrigt och hans ögon var fullständigt vita, utan antydan till pupill.

- Argentino, son utav djävulen och gudinnan Artemis, fortsatte Uriel, har gått med på att utföra reningsritualen för halvdemoner och hjälpa oss att störta sin fader. Är det någon som motsäger sig detta, så tala nu.

Ett sorl spred sig snabbt genom salen. Argentino kände genast hur han började att kallsvettas. Han ogillade starkt att vara i änglarnas händer att benåda eller förkasta. Han försökte att hålla masken så gått han kunde och inte visa sitt obehag inför situationen.

En lång, smal äldre man med rödspräckligt pipskägg med vita inslag iklädd en svart och rödtonad kåpa gled fram till talarhöjden, stannandes nån meter framför. Hans vingar var sidengrå och en stor amulett utav guld med abrahamitiska sigill på hängde tungt runt hans hals. Argentino fick genast känslan av att han var en auktoritetsfigur.

- Jag motsäger mig detta, svarade mannen myndigt, utan att titta upp på Argentino. Jag har som änglarnas högste råd haft god insyn på demonernas verksamhet och däribland Argentinos. I över tusen år har han tjänat den fallna sidan fanatiskt och aldrig visat en uns utav nåd. Jag fruktar att han inte är möjlig att omvända, och även om det var möjligt så vore det oetiskt. Att ge honom en andra chans efter allt ont han gjort vore att smäda alla hans oskyldiga offer. Denna man har inget ljus inom sig, ingen kärlek.

Uriel mumlade tyst och nickade. Argentino kände ett sting utav raseri inom sig. Det var som han trott. De dömde ut honom direkt utan så mycket av en chans. Han skulle aldrig ha kommit med.

- Jag håller inte med, ekade en bekant röst från änglaskaran omkring honom.

Gabriel klev fram ur massan och bugade artigt inför Uriel och Camael, det högsta rådet som just motsagt Argentinos benådan.

Argentino glodde förvånat på Gabriel. Varför kom han återigen till hans undsättning?

FORTS FÖLJER...

　Argentino? Ungefär som jag föreställer mig honom, fast med silverfärgade ögon istället för gulgröna =)

bildkälla/ pic source: http://lesta.deviantart.com/art/amber-eyes-157977071 (if you want me to remove pic, let me know and i will, tnx)

* tillängnat pappa *

Argentino kämpade för att återämta sig efter den fruktansvärda chocken. Eftersmaken av väktarpilens gift klingade sakta av i hans lemmar. Han fattade nya krafter och reste sig sakta upp på skakiga ben. Gabriel betraktade honom lungt och väntade tålmodigt på ett svar.

-Låt oss anta att du talar sanning, svarade Argentino med lätt darrande röst. Hur skulle min själ kunna räddas? Vad jag fått veta så har vi demonavkommor ingen riktig själ utan består bara utav komprimerad negativ energi som endast kan dödas genom att omvandla den till något helt neutraliserat och därmed ta livet av våra medvetanden.

- Det stämmer för rena demoner, svarade Gabriel. Du är endast halvdemon därför har du även en del utav en äkta själ inom dig.

Argentinos sinne var mörkt utav misstro. Han hade fortfarande en stark känsla av att han höll på att bli lurad. Allt som ängeln sade gick tvärs emot allt han hade fått veta under sin levnad. Å andra sidan hade han kanske inget att förlora på att alliera sig med änglarna nu när hans far säkerligen skulle förkasta honom när han och Waltos misslyckats med att dölja stölden av kraftstaven..... Funderingarna snurrade som en vild storm i hans huvud. Vad skulle han göra?

- Vi på himlens sida har uttformat en reningsritual för att rena sådana som du från sina onda sida och ta fram den sanna själen i dem, fortsatte Gabriel. Den består utav 7 goda uppdrag och har visat sig mycket effektiv. Om du går med på mitt erbjudande så ska vi börja med att låta dig utföra reningen och se om du kan räddas från din demoniska hälft.

- Jag antar att jag inte har något att förlora, svarade Argentino lågmält och stirrade frånvarande bort i intet.

Gabriel verkade nöjd med hans svar och log varmt.

''Jag kommer att få ångra det här'', muttrade Argentino inom sig.

FORTS FÖLJER...     

Väktarpilens frätande gift spred sig snabbt genom hans kropp och han bevittnade till sin förskräckelse hur samma glödande, svarta ljus som tagit Waltos av daga nu förtärde honom själv. Smärtan var outhärdlig. Det kändes som om varje cell i hans kropp frättes ned utav brännande syra. Han slöt hårt sina ögon och förberedde sig för slutet. Som demon hade han inte mycket vila att vänta efter döden. Istället skulle han nu själv förenas med de olycksaliga själarna i hans faders rike. Han undrade tyst vilken cirkel han skulle hamna i. Hans inre vred sig i ångest vid aningen om att han hade stor chans att hamna i den värsta cirkeln av alla, den som höll förrädarnas, däribland judas iskariots själar. Hans far skulle säkerligen njuta av att straffa honom på de allra mest vidrigaste utav sätt han kunde komma underfund med.

- Nej...., kved han med smärtan i både kropp och själ klingande i rösten och sjönk ned på sina darrande knän på den fuktiga djungeljorden. Han kände hur hans medvetande fort började att upplösas. Så detta var alltså slutet.

Hans outärdliga smärta avbröts abrupts utav ett starkt, vitt ljussken som genast fyllde hela honom med lugn och fick smärtan att klinga av och försvinna. En tung hand vilade på hans vänstra axel.

- Oroa dig inte, Argentino, försäkrade Gabriel lungt. Väktarpilens gift har ingen chans emot en ärkeängels krafter. Du är helad.

Argentino öppnade chockerat sina silverglänsande ögon och blickade stort på den väldiga ängeln. Hela han darrade som ett asplöv efter den omvälvande händelsen.

''Han..... räddade mig,'' tänkte Argentino förbluffat. ''Mig! Satans egen son, en oren demon som plågat jorden i århundraden. Varför?!!''

Gabriel verkade tyst ha uppfattat hans tankar.

- Jag räddade dig därför att jag känner att din själ ännu kan räddas, sa Gabriel. Jag återupprepar min begäran; alliera dig med oss änglar och hjälp oss få din fader på fall.

FORTS FÖLJER...

-Vad?! utbrast Argentino förbluffat. Så du påstår alltså att ni änglar vill alliera er med satans egen son? Jag misstänker att du försöker lura mig, ärkeängel....

Han backade bakåt och blickade misstroende på Gabriel. En antydan av avsky brann i hans silverlysande ögon.

''De ska inte tro att de kan lura mig'', tänkte han bittert. ''Jag har nog problem som det är, att snärjas i änglarnas nät vore droppen som överflödade bägaren.''

-Jag försäkrar dig om att jag talar sanning, sade Gabriel milt med vädjan i blicken. Vi vet förstås om vem din fader är, men du har även din moders blod inom dig och det är inte av demoniskt ursprung. Det betyder att du har förmågan till godhet inom dig också. Du är inte förlorad.

Gabriel sträckte ut sin långa arm emot Argentino i en försoningsgest. Argentino bara rynkade ogillande på näsan, fräste aggressivt och sprang iväg mot templets port, ut i den varma djungeln. Ilskan kokade i hans svarta blod.

''Alla försöker bara lura mig och använda mig för sina egna syften,'' svor han argt inom sig. ''Alltid är det samma sak, vare sig det är demoner eller änglar...''

En snabb minnesbild utav Ylva, sittandes vacker och tyst i sin fåtölj flashade förbi i hans plågade sinne. Den enda som någonsin egentligen hade behandlat honom osjälviskt, utan dolda motiv. Hans cancersvulst till hjärta sjönk i bröstet och lämnade efter sig ett gapande sår utav tomhet.

Plötsligt avbröts hans tankar av en brännande, skarp smärta på baksidan av hans vänstra axel. Han vände snabbt ner blicken för att se efter vad det var, och när han såg det fryste han genast till is. En väktarpil. Nu var det ute med honom.

''De fann mig i alla fall,''tänkte han panikslaget. '' Jag skulle ha vetat bättre än att försöka stjäla något ifrån djävulen själv.....''

FORTS FÖLJER...

 

Kraftstaven låg nu på den frostglittriga, grusiga marken, då Waltos grepp om den blåst bort med hans aska. Argentino stirrade först panikslaget på den med hjärtat i halsgropen, han hade ingen aning om vad han skulle ta sig till. Efter nån minut kom han till sina sinnen och plockade upp staven och skyndade in i sitt garage och hoppade in i bilen, en gammal Jeep från 90-talets slut som dock fungerade perfekt och väl tjänat sin ägare. Han var tvungen att skynda sig lång härifrån. Vem eller vilka det nu än var som upptäckt dem och skjutit Waltos skulle snart komma efter honom också, det vara bara en tidsfråga. Men vart skulle han dra iväg? Att stanna kvar i Stockholm eller ens Sverige för den delen hade varit dårskap. Han måste sticka någon stans långt borta så att det skulle dröja ett tag innan de kom honom på spåren.

''Fan också att jag inte såg vilken eller vilka väktare det var som upptäckte oss, '' svor han tyst inom sig. ''Jag som kollade så noga omkring oss hela tiden för att försäkra mig om att ingen var i närheten.....''

Nu när han tänkte på det hade han faktiskt ingen aning om hur det hade gått till. Han hade inte sett NÅN skymt av väktare och han visste om att dom i alla fall inte brukade osynlighetsmagi för att dölja sig. Snarare gillade dom att stoltsera med sina skräckinjagande, enorma demonskepnader för att skrämma bort eventuella inkräktare. Någonting med hela den här historien luktade sannerligen skumt. Argentinos tankar surrade stressar fram i hundra kilometer i timmen för att försöka komma på vad det var som inte stämde. Kanske skulle han försöka att kalla fram någon av sina demonkollegor för hjälp igen, men vem kunde han lita på? Och vad skulle den vilja ha i gengälld för sina tjänster? Hans bröst var tungt som bly av bördan av alla sina problem. Han körde så fort han kunde ut på en folktom landsväg i skogen i närheten av hans stockhus, och använde där sina demonkrafter för att projecera bort sig själv och jeepen. Han hade snabbt bestämt sig för Sydamerika. Det var långt borta, och han kände för någonstans varmt när han fått dras med det kalla höstsverige ett bra tag nu. Kvickt tonade Jeepen bort i ett silvrigt sken på landsvägen, bara för att några sekunder senare tona fram igen på en tom motorväg som slingrade sig fram över en vidsträckande gräsplätt.  Solen stod högt på himlen och stora, sandfärgade berg skymtade i horisonten. Argentina. Här kunde han gömma sig ett tag innan han kommit på vad han skulle ta sig till. Han oroade sig lite för att helvetets magiker skulle lyckas tränga igenom hans magiska skyddsformler och lyckas spåra honom, men han förträngde snart sin oro och bestämde sig för att koncentrera sig till fullo på det han måste göra. Han visste att ett gammalt urfolkstempel tillägnat en mörk gudom fanns här någonstans i närheten och visste att det skulle bli en bra plats att kalla fram en av sina demonbekanta på. Han hade kommit på en bra kandidat nu, en kvinnlig demon vid namn Hwraka som var skyldig honom en tjänst sedan han för flera år sen skyddat henne genom att ta på sig ansvaret inför sin far för ett misslyckat uppdrag som hon låg bakom. Han visste att hon hade bra kontakter med vissa mörkermagiker som arbetade utanför helvetets officiella organ och hoppades att nån utav dem skulle kunna vara honom till hjälp.

Efter nån timmes körande på motorvägen svängde han av in i en djungelliknande dunge med en avspärrad gammal väg som ledde upp till ett gammalt stentempel av röda klippblock. Groteska figurer var urkarvade ur stenen på templets framsida. Argentino tänkte tyst att det såg ut som något som lika gärna hade kunnat vara byggt i helvetet. Den långa trappen som gick upp mot tempelporten var minst 20 meter lång, och Argentino visste instinktivt när han vandrade den att här hade folk offrats i blodbad för länge, länge sedan. Den tryckande energin efter dåden var ännu närvarande, trots all tid som gått. hans starka demoninstinkter felade honom aldrig.

Inne i templet fanns det bara tomma, spindelvävsklädda stenväggar, grusigt, dammig golv och ett par envisa klängväxter från djungeln utanför som lyckats kämpa sig in genom springor och hål. Det doftade som våt asfalt efter ett regn. Inga stenstatyer, inget altare, inga dekorationer överhuvudtaget fanns där inne. Tomheten passade Argentino fint. Han ritade med glödande finger upp en magisk cirkel på stengolvet och skapade en beskyddande vägg utav blå flammor omkring sin skepnad. Nu var det bara att börja kalla fram för glatta livet .

''Må de mörka framkallas,'' mässade han intensivt och blundade hårt,

''Må ljuset brytas ned och ersättas av helvetets mörker. Kaos skall råda. Jag åkallar er, ni mäktiga väsen som inte böjer er för skaparens högfärd! Kom Hwraka!!''

Han öppnade sina silverglänsande ögon och väntade på att den mörka stämningen som alltid sjönk ned inför en demons anländande, men istället kände han hur marken under honom började att vibrera och ett starkt, vitt ljus med inslag av regnbågsfärger bländade honom.

''Vad i helvetes alla cirklar är detta?!'' tänkte han förskräckt. Något hade gott fel. Så här skulle det inte vara.

Det starka ljuset gav sig sakta och ersattes av templets tidigare dunkel. En väldig, bredaxlad gestalt stod  framför honom. Mannen hade långt mörkt hår, bronsskimrande olivfärgad hy och djupbruna, visa ögon som utstrålade ett oändligt lugn. Han hade ett vitt skynke över sina höfter och gammeldags träsandaler på fötterna men var i övrigt oklädd. Ljusgröna tatueringar märkte hans vältränade bröst. Det var symboler ur det angeliska alfabetet, kände Argentino genast igen. Han svalde nervöst. Ängeln framför honom bredde genast ut sina imponerande, silkesvita vingar som måste ha minst 2 meter i vingspann per vinge. Argentino konstaterade förvirrat att han borde vara orolig men ändå var han märkligt lugn. Var han påverkad utav nån sorts änglamagi?

- Argentino, sade mannen lungt med mörk röst. Du känner inte mig, men jag känner till allt om dig. Jag har vakat över dig sedan den dag du föddes.

Argentino öppnade munnen men fick inte ut ett pip.

- Jag är Gabriel, ärkeängeln, fortsatte ängeln lungt. Jag har kommit för att erbjuda dig änglarnas beskydd ifrån din fader emot kraftstaven och din hjälp att besegra de onda makterna. Du har ingenting att förlora. Så, vad säger du?

Argentino höll nästan på att svimma. Detta var sannerligen något han aldrig hade väntat sig skulle ske under hans långa demonlevnad. Ville verkligen änglarna alliera sig med satans egen smutsiga avkomma? De måtte söka lura honom.....

FORTS FÖLJER...