Den gamle Argentino svepte iväg med den varma kvällsvinden bort i natten, så fort att Argentino fick kämpa med hela sin kraft för att inte halka efter honom och tappa dem ur sikte. Hade han varit snabbare när han var yngre? Han hade ingen aning. Kanske var han bara lite ur gängorna efter att ha förts tillbaka i tiden. Han hoppades att han hade rätt i sin gamla förutfattning att endast människor blir segare och svagare med åldern.

Agnese skrek skräckslaget och kämpade förgäves för att komma loss ur den gamles grepp, men den höga farten kvävde hennes hesa skrik så att det endast togs för en svag viskning i vinden av de dödliga som de i rasande fart passerade. Självklart kunde de inte se dem heller. Som tur var.

Argentino jagade efter dem i vad som kändes som en evighet innan den gamle slutligen gav upp tanken på att lyckas fly ifrån honom och stannade hasigt upp på en brandt havsklippa mitt ute i ingenstans vid den Italienska kusten. Den kallt vita månen återkastade sitt sken mot havsvågorna och fiskmåsarnas skrin gen igenom den fuktiga, havsdoftande luften. Det luktade salt. Sjögräs. Argentino var för uppjagad av den vilda jakten för att hinna märka det.

Den gamle Argentino stod, flämtande av trötthet med väsande, demonisk röst och fortfarande omänskligt svart blick med Agnese, vit som ett spöke, hårt fasthållen under sin starka arm. Argentino stannade några meter framför honom. Blickade honom orädd mitt i ögonen. Med demoner var det viktigt att aldrig visa rädsla. Nu gällde det Agneses liv. Han hade en vag, otrevlig aning i sitt bakhuvud. Den gamle hade stannat här av en anledning. Kanske...., kanske planerade han att försöka kasta Agnese över klippan mot en säker död i havet. Det vore onekligen likt en demon att göra. Argentino var noga att aldrig släppa Agnese med blicken. Så mycket kunde hända på bara en sekund när det gällde hans gamla själv.... det visste han från sina minnen. Han funderade snabbt och beslöt att det bästa han kunde göra just då ar att försöka distrahera den gamle. Men med vad?

- Våga inte komma närmare, då dör den kristna slynan! väste den gamle med demonisk, ormliknande röst.

- Det säger du? svarade Argentino kallt.

- Vem är du egentligen, främling? väste den gamle igen. Varför är du efter mig? Har du blivit erbjuden ett pris för mitt huvud?

- Kanske man kan säga, svarade Argentino svalt och log ett snett leende.

- I så fall lovar jag dig det dubbla av vad du erbjudits, bara du ger upp din jakt på mig! väste den gamle.

Hans röst klingade falskt. Av minnet visste han också att hans gamla jag var en lögnare till tusen.

- Intressant...., ljög han för den gamle medans han scannade sitt sinne efter sätt att distrahera honom från Agnese.

plötsligt slogs han av en snilleblixt.

forts följer...

källa:  publicdomainpictures.ne ( if u want me to remove pic, let me know and i will)