Argentino ställde sig i mitten utav den magiska cirkeln i tornrummets mitt som han blivit ombedd och de båda änglarna ställde sig bakom och framför honom just utanför den.

- Låt ljuset verka i änglarnas namn! mässade Raphael och slöt innerligt sina mörka ögon. För denna själ tillbaka i tiden till den tidpunkt då han just börjat att förleda madame Agnese De Luca!

Ett starkt vitt ljus med inslag av regnbågsfärger, samma som omgett honom när han först mött Gabriel, omslöt Argentino där han stod och vaggade in honom i ett drömskt sinnestillstånd. Han kände det plötsligt som om ingen eller inget kunde uppröra honom och allt var väl i världen. På vad som kändes som bara några få sekunder tonade ljuset bort och han fann sig stå på en mörk borggård mitt i natten. Fästningen var byggd i tung, grå sten och beprydd med snidade träbjälkar av ek. På grässlätten utanför där han stod stod fanns massor av gamla storväxta träd och vilade oberört i den vinande varma nattvinden. Italien. Han kände mer än väl igen denna plats. Det var under ett av de här träden han och Agnese brukade mötas när han börjat uppvakta på henne.

Plötsligt hörde han en kvinnas fnitter ljuda i vinden. Han vände sig om och letade efter källan. Då såg han dem. Andan rann ur honom när han såg Agnese De Luca stå och tala med.... han själv.... under en utav de stora ekarna. De verkade i alla fall inte ha sett honom. Han svalde misstroende. Så de hade alltså inte skickat honom tillbaka i sin egen kropp. Det försvårade saker och ting.....

FORTS FÖLJER....