Kraftstaven låg nu på den frostglittriga, grusiga marken, då Waltos grepp om den blåst bort med hans aska. Argentino stirrade först panikslaget på den med hjärtat i halsgropen, han hade ingen aning om vad han skulle ta sig till. Efter nån minut kom han till sina sinnen och plockade upp staven och skyndade in i sitt garage och hoppade in i bilen, en gammal Jeep från 90-talets slut som dock fungerade perfekt och väl tjänat sin ägare. Han var tvungen att skynda sig lång härifrån. Vem eller vilka det nu än var som upptäckt dem och skjutit Waltos skulle snart komma efter honom också, det vara bara en tidsfråga. Men vart skulle han dra iväg? Att stanna kvar i Stockholm eller ens Sverige för den delen hade varit dårskap. Han måste sticka någon stans långt borta så att det skulle dröja ett tag innan de kom honom på spåren.

''Fan också att jag inte såg vilken eller vilka väktare det var som upptäckte oss, '' svor han tyst inom sig. ''Jag som kollade så noga omkring oss hela tiden för att försäkra mig om att ingen var i närheten.....''

Nu när han tänkte på det hade han faktiskt ingen aning om hur det hade gått till. Han hade inte sett NÅN skymt av väktare och han visste om att dom i alla fall inte brukade osynlighetsmagi för att dölja sig. Snarare gillade dom att stoltsera med sina skräckinjagande, enorma demonskepnader för att skrämma bort eventuella inkräktare. Någonting med hela den här historien luktade sannerligen skumt. Argentinos tankar surrade stressar fram i hundra kilometer i timmen för att försöka komma på vad det var som inte stämde. Kanske skulle han försöka att kalla fram någon av sina demonkollegor för hjälp igen, men vem kunde han lita på? Och vad skulle den vilja ha i gengälld för sina tjänster? Hans bröst var tungt som bly av bördan av alla sina problem. Han körde så fort han kunde ut på en folktom landsväg i skogen i närheten av hans stockhus, och använde där sina demonkrafter för att projecera bort sig själv och jeepen. Han hade snabbt bestämt sig för Sydamerika. Det var långt borta, och han kände för någonstans varmt när han fått dras med det kalla höstsverige ett bra tag nu. Kvickt tonade Jeepen bort i ett silvrigt sken på landsvägen, bara för att några sekunder senare tona fram igen på en tom motorväg som slingrade sig fram över en vidsträckande gräsplätt.  Solen stod högt på himlen och stora, sandfärgade berg skymtade i horisonten. Argentina. Här kunde han gömma sig ett tag innan han kommit på vad han skulle ta sig till. Han oroade sig lite för att helvetets magiker skulle lyckas tränga igenom hans magiska skyddsformler och lyckas spåra honom, men han förträngde snart sin oro och bestämde sig för att koncentrera sig till fullo på det han måste göra. Han visste att ett gammalt urfolkstempel tillägnat en mörk gudom fanns här någonstans i närheten och visste att det skulle bli en bra plats att kalla fram en av sina demonbekanta på. Han hade kommit på en bra kandidat nu, en kvinnlig demon vid namn Hwraka som var skyldig honom en tjänst sedan han för flera år sen skyddat henne genom att ta på sig ansvaret inför sin far för ett misslyckat uppdrag som hon låg bakom. Han visste att hon hade bra kontakter med vissa mörkermagiker som arbetade utanför helvetets officiella organ och hoppades att nån utav dem skulle kunna vara honom till hjälp.

Efter nån timmes körande på motorvägen svängde han av in i en djungelliknande dunge med en avspärrad gammal väg som ledde upp till ett gammalt stentempel av röda klippblock. Groteska figurer var urkarvade ur stenen på templets framsida. Argentino tänkte tyst att det såg ut som något som lika gärna hade kunnat vara byggt i helvetet. Den långa trappen som gick upp mot tempelporten var minst 20 meter lång, och Argentino visste instinktivt när han vandrade den att här hade folk offrats i blodbad för länge, länge sedan. Den tryckande energin efter dåden var ännu närvarande, trots all tid som gått. hans starka demoninstinkter felade honom aldrig.

Inne i templet fanns det bara tomma, spindelvävsklädda stenväggar, grusigt, dammig golv och ett par envisa klängväxter från djungeln utanför som lyckats kämpa sig in genom springor och hål. Det doftade som våt asfalt efter ett regn. Inga stenstatyer, inget altare, inga dekorationer överhuvudtaget fanns där inne. Tomheten passade Argentino fint. Han ritade med glödande finger upp en magisk cirkel på stengolvet och skapade en beskyddande vägg utav blå flammor omkring sin skepnad. Nu var det bara att börja kalla fram för glatta livet .

''Må de mörka framkallas,'' mässade han intensivt och blundade hårt,

''Må ljuset brytas ned och ersättas av helvetets mörker. Kaos skall råda. Jag åkallar er, ni mäktiga väsen som inte böjer er för skaparens högfärd! Kom Hwraka!!''

Han öppnade sina silverglänsande ögon och väntade på att den mörka stämningen som alltid sjönk ned inför en demons anländande, men istället kände han hur marken under honom började att vibrera och ett starkt, vitt ljus med inslag av regnbågsfärger bländade honom.

''Vad i helvetes alla cirklar är detta?!'' tänkte han förskräckt. Något hade gott fel. Så här skulle det inte vara.

Det starka ljuset gav sig sakta och ersattes av templets tidigare dunkel. En väldig, bredaxlad gestalt stod  framför honom. Mannen hade långt mörkt hår, bronsskimrande olivfärgad hy och djupbruna, visa ögon som utstrålade ett oändligt lugn. Han hade ett vitt skynke över sina höfter och gammeldags träsandaler på fötterna men var i övrigt oklädd. Ljusgröna tatueringar märkte hans vältränade bröst. Det var symboler ur det angeliska alfabetet, kände Argentino genast igen. Han svalde nervöst. Ängeln framför honom bredde genast ut sina imponerande, silkesvita vingar som måste ha minst 2 meter i vingspann per vinge. Argentino konstaterade förvirrat att han borde vara orolig men ändå var han märkligt lugn. Var han påverkad utav nån sorts änglamagi?

- Argentino, sade mannen lungt med mörk röst. Du känner inte mig, men jag känner till allt om dig. Jag har vakat över dig sedan den dag du föddes.

Argentino öppnade munnen men fick inte ut ett pip.

- Jag är Gabriel, ärkeängeln, fortsatte ängeln lungt. Jag har kommit för att erbjuda dig änglarnas beskydd ifrån din fader emot kraftstaven och din hjälp att besegra de onda makterna. Du har ingenting att förlora. Så, vad säger du?

Argentino höll nästan på att svimma. Detta var sannerligen något han aldrig hade väntat sig skulle ske under hans långa demonlevnad. Ville verkligen änglarna alliera sig med satans egen smutsiga avkomma? De måtte söka lura honom.....

FORTS FÖLJER...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den gamle Argentino svepte iväg med den varma kvällsvinden bort i natten, så fort att Argentino fick kämpa med hela sin kraft för att inte halka efter honom och tappa dem ur sikte. Hade han varit snabbare när han var yngre? Han hade ingen aning. Kans...

  bildkälla:amaleenison.com (if u want me to remove pic, let me know and i will)   Argentino sväljde sina rädslor och fattade kvickt mod. Nu var inte tid att vämjas. Han lät alla sina krafter samlas till en enda stor kraftpunkt i hans inre o...

I sista sekunden hann Argentino avvärja den blå demonflamman och få den att vända mot väggen istället. Ett stort hål sprack upp i den gamla stenväggen, och på bara några sekunder var halva väggen randig av sprickor. Den gamla Argentino flinade onds...

en tankeväckande video om att bli felplacerad i en särskola när man egentligen inte hör hemma där av en god vän till mig som jag vill dela med mej=)   har inte uppdaterat storyn på länge sorry har mkt med min pappas dödsbo nu, men det kommer   ...

* NÄSTA KVÄLL *   han och Agnese gjort upp natten innan hade Argentino förföljt henne och sitt gamla jag till ett värdshus där de skulle äta middag med vänner. Han skulle vänta tills Agnese gått med ursäkten att hon skulle pudra näsan och konfron...