På endast ett ögonblick var de framme i den 5:e cirkeln. Här straffades de arga genom att i evigheternas eviget slåss mot varandra i ett svaveldoftande träsk, och de som varit syndfullt lata under sin levnad straffades genom att tvingas ligga på träskets botten och sukta efter luft och ljus till tidernas ända. Waltos hade fört dem precis till träskets mitt, en kal liten udde med endast ett par svedda,taggiga, svarta buskage ovan på. Det torra gräset under deras fötter var färgat rostrött av gammalt blod efter årtusenden av de argas själars eviga strid.

- Jaha, frustade Waltos. Nu är vi framme. Då är det bara att du berättar exakt var i cirkeln staven är gömd.

      Waltos stirrade intensivt på Argentino, tydligt spänd utav upphetsning och förväntan. Tanken på att bli upptäckt störde honom tydligen inte. Kraftstaven måste vara väldigt värdefull i hans ögon.

Argentino harklade sig och blickade ut med halvstängda ögon på det mil efter tusentals mil långa träsket. Svavlet irriterade hans ögon och hals och lukten gjorde det svårt att andas. Som demon var han dock odödlig och behövde inte oroa sig för några permanenta skador. Det faktumet gjorde dock inte träskets otrevliga miljö mera behagligt. De ständiga primalskriken från själarna som här befann sig i en evig kamp mot varandra utan mål och ände ringde i hans skarpa öron. Han hoppades att de skulle kunna få det är överstökat fort och dra, men han var osäker på att det skulle bli så lätt.

- Kraftstaven är osynlig, förklarade Argentino hest för Waltos. Den är fördold som fanpinnen på de vita fanan som de fördömdas stjälar i evighet tvingas jaga i sitt eviga krig. Min far visade mig för länge sedan hur man omvandlar den till sitt rätta jag. Man ska ta bort den vita fanan och droppa tre droppar blod från sitt vänsta lillfinger på staven sedan mässar man;

'' låt detta förbannade sakrament återta sitt rätta ansikte, från den vita fanans falska fredsbud till de helvetiskas sanna kraft''

tre gånger. Då visar den sig. Staven är flera meter lång, 5 som cirkelns nummer om jag ej minns fel, och är gjuten i rostat, blodigt järn med en röd, glödande sten i ena änden. I stenen finns instängda stjälar från tidiga helgon som far lyckades infånga och fängsla. Inne i stenen tvingas de leva i evighet i hunger och leda och stavens förbannelse gör att kraften från deras rena stjälar kanaliseras till ondska och kan således brukas i djävulens namn. Blodet som droppar från järnstaven är de lidande helgonens blod. På stavens botten i andra änden finns ett gammel-abrahamitiskt sigil som ger förbannelsen liv.

- Fantastiskt! utbrast Waltos, hans svarta blick full av begär efter staven.

För en sekund fick Argentino en stark impuls att fråga honom vad han skulle med staven till, men hejdade sig i sista stund. Han ville inte veta.

- Men att få tag i staven kan bli svårt, fortsatte Argentino myndigt. Vi måste fånga in den utan att få cirkelns väktare att märka det, de demoner som far satt ut att speja åt honom i denna del utav hans rike, och sen måste vi byta ut staven mot en annan pinne att knyta fanan på så att de inte märker att den försvunnit sen.

- Lätt ordnat, fnös Waltos högfärdigt och blickade ned på Argentino förnämt. Min magi kan ordna det i ett svep. Jag är förolämpad att du trodde mindre om mina förmågor....

Argentino höjde bara ett ögonbryn till svar.

''Ja du, Waltos, '' tänkte han. ''Nu får vi sannerligen se vad dina förmågor duger till.''

FORTS FÖLJER...