Argentino ångrade nästan vad han hade gett sig in på. Nästan. Men han var mer än glad att ha sin gamla krop tillbaka. Waltos hade som han beräknat lätt kunnat förvandla tillbaka honom igen, tack vare sin flertusenåriga karriär som svart magiker i helvetet. Priset för hans hjälp skulle dock kanske bli för mycket att betala - om hans far upptäckte dem på deras upptåg skulle han vara mer änn illa ute. Ett enda snesteg till så skulle han kanske förskjutas -och allt vad det innebar - permanent. Han mindes vad hans far hade sagt sist de träffats, att nästa gång han inte lydde order skulle det vara slut med honom. Djävulen hade tydligen ingen nåd i sin själ, inte ens för sin egen son. Men nu såg han ju som sagt Argentino som bara en enda oäkting utav tusentals, eller kanske mer. Det ingav ingen hög status.

Argentino hade tagit sig tillbaka till innerstan och beslutat sig för att kika förbi Ylvas lägenhet en sista gång innan han drog iväg med Waltos på deras livsfarliga uppdrag nästa natt. Hon bodde på lägsta våningen så han hade inga problem med att kika in. Han använde sin demonmagi för att göra sig osynlig för de dödliga och satt i timmar utanför Ylvas köks och sedan vardagsrumsfönster och betraktade henne och hennes lilla son när hon först lagade mat och matade honom, sedan lekte med honom en stund i Tv:rummet och lät honom tillsist se på barnprogram en stund innan hon lade honom för kvällen. Det sved illa i Argentinos hjärta när han såg henne sedan sitta ensam och titta på TV med en kopp thé på fåtöljens armstöd. Han inbillade sig att hon såg dyster ut. Ensam. Eller var det bara an sjävl som projecerade sina känslor på henne? Han undrade ännu vad hon tänkte om att han hade dragit bort oanmält på det där viset. Han hoppades att hon inte hatade honom.

Kvällen kom och Waltos kom som bestämt och hämtade honom vid hans gamla hus, ett förfallet litet stockhus som han köpt sig innan han fått sin skepnad förbytt. Dethade kommit väl tillhands för hans senaste uppdrag, just innan förbannelsen inträffat. Han hade fått infiltrera och missleda ett par mäktiga affärsmän och kvinnor på ett ledande företag och fått dem att investera ofattliga summor i oetiska gruvaffärer i östeuropa, där fattiga tvingades jobba nästan dygnet runt i smutsiga och hälsofarliga miljöer för nästan inga pengar alls. Han hade skrattat i sitt så kallade hjärta - den isiga tumören som pulserade hans frätande blod - åt deras lätt korrumperade natur och hur enkela de var att missleda. Nu kände han bara ekande tomhet. Någonting hade förändrats med honom på bara dessa få dagar som gått efter förbannelsen, vad visste han ej. Dock fruktade han den ofrivilliga förändringen och hoppades innerligt att den skulle försvinna av sig själv. Han hade funderat på att be Waltos om hjälp men insåg att det inte var en bra idé. Att ge bort sina hemliga svagheter till demoner var ALDRIG någon bra idé. Lömska och svikande som de var i sin natur skulle han strax använda informationen emot honom. Kanske hota att berätta för hans fader om han inte började utföra tjänster utan betalning eller något liknande. Argentino hade varit med förr. Han hade själv aldrig varit sum nog att göra något sådant hitills, men bevittnat bde en och annan demon kollega gå under på den vägen. Han hade ingen lust att följa efter dem.

Waltos hade som vanligt dykt upp i ett stinkande rökmoln och hade genast insisterat på att de skulle fara. Tålamod var i det hela inte demoners starka sida. Arentino hade gjort som han sa. Det var lika bra att få det överstökat. När de väl kommit fram till helvetet med hjälp utav Waltos förflyttningsmagi så förklarade Argentino var de nu skulle. I helvetets 5:e cirkel, där fanns den, kraftstaven. Hans fader hade i hans ungdom guideat honom genom de nio cirklarna och då visat honom de nio krafttotem han gömt i varje cirkel. De andra objekten hade han inte talat om för Waltos om, och hade inga planer på det. Det var bättre att han inget visste. Argentino hoppades nu bara att djävulen inte skulle märka att hans stav försvunnit på lång tid framöver, som tur var bukade han den sällan så det skulle kanske inte bli något problem. Sedan fick han bara hitta på något sätt att skylla det hela på Waltos om det skulle komma fram vilka som stulit dem. Han hade tänkt att han kunde skylla på att Waltos förtrollat honom och således tvingat honom att visa honom vägen till staven. Det var en trovärdig lögn. Det som var allmänt känt om Waltos skulle bara bekräfta rimligheten i historien.

Waltos mumlade åter igen en förflyttningsförtrollning, och snart var de tillbaka i ett illaluktande moln och transporterade snabbt bort till den 5:e cirkeln.

Forts följer......     

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den gamle Argentino svepte iväg med den varma kvällsvinden bort i natten, så fort att Argentino fick kämpa med hela sin kraft för att inte halka efter honom och tappa dem ur sikte. Hade han varit snabbare när han var yngre? Han hade ingen aning. Kans...

  bildkälla:amaleenison.com (if u want me to remove pic, let me know and i will)   Argentino sväljde sina rädslor och fattade kvickt mod. Nu var inte tid att vämjas. Han lät alla sina krafter samlas till en enda stor kraftpunkt i hans inre o...

I sista sekunden hann Argentino avvärja den blå demonflamman och få den att vända mot väggen istället. Ett stort hål sprack upp i den gamla stenväggen, och på bara några sekunder var halva väggen randig av sprickor. Den gamla Argentino flinade onds...

en tankeväckande video om att bli felplacerad i en särskola när man egentligen inte hör hemma där av en god vän till mig som jag vill dela med mej=)   har inte uppdaterat storyn på länge sorry har mkt med min pappas dödsbo nu, men det kommer   ...

* NÄSTA KVÄLL *   han och Agnese gjort upp natten innan hade Argentino förföljt henne och sitt gamla jag till ett värdshus där de skulle äta middag med vänner. Han skulle vänta tills Agnese gått med ursäkten att hon skulle pudra näsan och konfron...